26.02.2026 19:24
👍 31
🔁 8
💬 0
📌 2
Och när bedrev socialdemokraterna rasbiologi enligt dig?
När man kallar andra ”pratask” är det, förutom överhetsslang, en signal att man inte vill diskutera utan bara avreagera sig. Då rekommenderar jag att man sparkar på en garderobsdörr istället för att vara oförskämd.
Nej, tyvärr, men historikern Martin Ericsson skriver om honom i ”Vetenskapen som försvann”
Om du håller dig till fakta ska det nog gå bra.
Jag tycker den person som tillsattes som chef då, Gunnar Dahlberg, är intressant. Han var öppen antinazist och kritisk till rasbegreppet. Han var också sekreterare i en av föreningarna för stöd till flyktingar. Institutet blev under kriget lite av ”safe house” för judiska flyktingar.
Nej, han skrev som partiledare under motionen tillsammans med partiledare från högern, liberalerna (två partier) och bondeförbundet (hette inte så än). Det gjorde de på uppmaning av ledande forskare som såg detta som en forskningssatsning.
Alla som håller på fakta är inte nödvändigtvis sossar.
Utveckla gärna det där med ”rasbiologiska idéer”, är du snäll, och varför du kopplar det till ett enskilt parti.
Egentligen lade regeringen ned Lundborgs rasforskning 1935 och tillsatte den öppet antinazistiske Gunnar Dahlberg till ny chef med uppdrag att ändra forskningsinriktning. Institutet var självstyrande fram till två år efter Dahlbergs död 1956. Gåtan är varför namnet behölls.
Detta är väl den politik moderpartiet bedriver i regeringsställning?
Jag tror Threads är på väg ned i samma träsk
...skrev jag i DN för 25 år sedan, tycker fortfarande:
(7 augusti 2000)
Utan tvekan!
Jag tar upp det i min bok om rasbiologins historia - hur dessa anstalter växer fram världen över; hur de ”sinnesslöa” är ett hot mot samhället. Majoriteten av de steriliserade var kvinnor. Först, runt 1910, blir de ett hot. Efter 1955 ca är de tvärtom offer - och medborgare. Vad är det som händer?
Min fråga är som sagt denna: hur bryts ett sådant synsätt?
Just rasbiologins och steriliseringarnas historia är ett intressant exempel: något sker under femtiotalets första hälft när en ny människosyn bryter igenom. Ingen - eller mycket få - fann den sortens förtryck värt att orda om innan dess.
kul med den här sortens diskussion, även om ämnet är mörkt. Jag tycker för min del att vi alltför sällan talar om hur de demokratiska ideerna växer fram. De finns ju inte bara där, skinande i askan, om vi städar undan allt förtryck...
Det är på 30-talet som eugeniken förlorar sin ställning som ”vetenskap”. Kan ha att göra med forskningsrön. Eller med nazismens framväxt. Men här spricker en slö konsensus kring att detta är ”vetenskap” och du får ett höger- och ett vänsterperspektiv på frågan.
Ändå fortsätter steriliseringarna…
Både ja och nej. De ”progressiva” släpper snart taget om frågan och tystnar (de borde gjort upp med saken). I Sverige kunde Ottar låta vidrig på 20-talet. På 30-talet låter det helt annorlunda. Men hon kommenterar aldrig sin kursändring.
Jag tror faktiskt Tydén har rätt där. Han pekar på två viktiga reformer som drar undan mattan för steriliseringspolitiken: allmänt barnbidrag och kommunsammanslagningar. Då blir ”den barnrika kvinnan” inte längre ett problem… men det är mer Möllers än Myrdals politik som får genomslag.
En del av förändringen under 50-talet är just att romska röster för första gången lyssnas till, t ex i statliga utredningar. Liksom att ”utvecklingsstörda” får sin egen röst i FUB. Två exempel av många. Det intresserar mig mycket hur detta demokratiska genombrott egentligen sker.
Man ser ibland tanken formulerad att steriliseringsfrågan var något makarna Myrdal drev. Det stämmer inte. Den är perifer för dem. Men de godkände den praxis som tagit form - i Danmark först 1929, sedan i Sverige och Norge 1934, Finland 1935. Men bara Sverige har utrett saken och betalat skadestånd.
Jag vet vad hon och Gunnar skrev i ”Kris i befolkningsrågan”, där det finns 11 s som stöder steriliseringspolitiken. Men boken utkom ett drygt halvår efter det att riksdagen i största samförstånd röstat igenom steriliseringslagen. Den tillkom inte på grund av dem. De ägnar sig inte mycket åt frågan.
Men statistiken visar att de ofrivilliga steriliseringarna faller brant under femtiotalet. Något sker där, med genomslaget för en ny människosyn. Du kan hitta exempel en bit in på sextiotalet, men jag tror inte att den statliga utredningen SOU 2000:20 hittade fall på 70-talet?
Tydén utvecklar det där i sin avhandling som kom några år senare, där han kartlägger hela steriliseringspolitiken och visar att den knappast går att koppla till välfärdsstaten som sådan utan har sina rötter i 27- och 1800-talets ”fattigvård”. Ändå sker kopplingen i debatten.
Den har jag läst och den är bra. Jag vet att Broberg och Tydén ångrade litet att ordet ”folkhem” förekom i titeln. Saken är den att steriliseringspolitiken har ett helt annat ursprung än välfärdsstaten. Den tog sin början i USA, ofta med rasistiska förtecken, och spred sig under sken av ”vetenskap”.
