Jag också. Kanske förståeligt. jerker.wagberg är inte så eftertraktat för engelskspåkiga...
Jag också. Kanske förståeligt. jerker.wagberg är inte så eftertraktat för engelskspåkiga...
"För att göra en omelett måste man knäcka några ägg".
Låt oss knäcka några nötter i höst.
Jag går omkring och muttrar för mig själv vad jag skulle säga till Kristersson och Forsell om de var närvarande. Det är inte vackert.
Hm, nä, det var alltså inte delfinen som meddelade...
John F Kennedy. Var sex år. Tittade på den enda -- svartvita -- kanalen och har ett bestämt minne av att man frös bilden precis när en delfin var mitt i ett hopp ur havet för att meddela att USA:s president hade mördats. Vore kul om det minnet kunde verifieras.
Fatta hur nöjd och stolt man är när man på egen hand löst upp en ispropp som gjorde att vi inte hade vatten in till huset?
Jaja, det kanske blev överavbildad(?) för en del när det väl publicerades, men ni fattar:)
Återigen, exakt så! Någon bättre tänkare än sidoavbildad måste ha funderat och presenterat en väg?
@andreasgustavsson.bsky.social Vad jag tycker illa om att få "personliga" mejl från ETC av typen "Vem får din röst i höst, Jerker?" Varför slänga på mitt förnamn? Vi är inte bekanta. Känner typ samma irritation som när telefonförsäljaren frågar hur det står till. Trodde bättre om er.
Var inte dumsnäll!
Så, för allt i världen, anpassa inte bort svårigheterna! Världen är inte rättvis. Vissa måste jobba mer med sina svårigheter.
Jag har hållit föredrag för hundratals personer, även på engelska. Förberett mig dag och natt, skrivit ut mina PPT:s på overhead, varit skitnervös, men aldrig för att jag skulle stamma. Jag vet inte ens om jag stammar då.
Tack och lov hade jag kloka lärare som ofta gav mig till och med huvudroller i skolpjäser och lät mig aldrig av missriktad välvilja vara tyst. Jag är helt övertygad att det gav mig den trygghet jag genom åren haft när jag talat inför publik.
När det spelades skolpjäser och dylikt bad mamma, har jag långt senare fått reda på, mina lärare att inte av missriktad snällhet ge mig statistroller utan ju fler talroller desto bättre.
Min stamning har aldrig definierat mig. Jag har aldrig karakteriserat mig som en stammare. Visst, jag har alltid stammat och gör det fortfarande, men jag *är* inte "stammaren". Och, nu kommer återupprättelsen av mina föräldrar och främst mamma.
De "traumatiska" upplevelserna jag berättat om kanske inte har någonting med min nuvarande, på alla sätt lindriga, stamning att göra. Jag skulle kanske stamma ändå. Jag vet inte.
När jag nu nästan beskyllt mina föräldrar till att vara den primära anledningen till att jag stammar, så vill jag också säga:
Säg aldrig så till ett barn! Säg aldrig så till någon! Det jag hörde var att det var viktigare hur man säger saker än vad man säger. Det kanske till och med är bättre att vara tyst.
Pappa stoppar mig halvvägs, också i all välmening, med ett: "Ta det lugnt. Ingen brådska. Ta ett djupt andetag och börja om".
Bland det mest frustrerande jag sedan kommer ihåg var när jag en gång, full av iver, med bultande hjärta och andan i halsen, springer in till köksbordet och vill inget hellre än att berätta för mamma och pappa om något som nyss hade hänt.
Doktorn avdramatiserade det hela och sa att det bästa vore nog att inte göra någon affär alls av det hela.
.
Men skadan var förmodligen redan skedd. Det var tydligen viktigt att inte stamma och det var nog något "fel" på mig.
I stället beställde hon, i all välmening, tid hos doktor Hesselman för att få råd om vad som skulle göras.
Med en mamma som nu är borta kan jag säga att hon, där och då, kanske inte gjorde det hon skulle ha gjort – bara låtit det passera.
När jag var fem började jag stamma. Jag pekade på limpan mamma skar upp och sa: "Jag vill ha en sm-sm-sm-sm... en så'n där"
www.dn.se/sverige/dian...
Så här borde alla opinionstexter vara strukturerade. Man ska fan inte veta vad som väntar en i nästa mening. www.hallandsposten.se/asikter/insa...
Skuggboxaren: Måtta Brevé
Föräldrarnas bekant jobbade på pastorsexeditionen. Hon kunde inte låta bli att säga detsamma när en ung man kom tillbaka in till expeditionen efter att ha gått ur Svenska kyrkan och frågade om någon möjligen kunde låna ut ett par startkablar.
Ett styng av saknad kommer över en. Ester! 7o
Har väl inte haft några särskilda åsikter om Zara Larsson tidigare och skakade lite på huvudet åt hennes "biografpubliksåsikter". Men nu - respekt. Ställer mig helt bakom henne.
Sökte direkt på din blupp och fick svaret "Marit Danielsson" av nån AI. Kan det stämma?